Pandorisk energi?

Esmeralda Silverforce har poängterat ut att i den senaste Starstable show avsnittet har GM Ylva rosa hår vilket hon i somras hade när det var dags för huvuduppdrag i Pandoria. I detta videoklipp säger hon i slutet av videon att hennes hår blir så när det är mycket Pandorisk energi i närheten... Hm.. Mer huvuduppdrag på gång? :DDD Låter väldigt spännande!
 
 
 
 
 
 
Pink hair is back! :DDDDD
 
 
Hoppas verkligen på mer huvuduppdrag i Pandoria. :D Bir spännande att se vad denna vecka bjuder på :D
 

Våga prata om det- du är inte ensam

Har tänkt länge att skriva mer om detta ämne men det är svårt att sätta ord på känslor och erfarenheter ibland.
Jag har skrivit lite innan om att jag under en lång period har varit utbränd och deprimerad.  Jag tycker att detta är riktigt viktiga ämnen att prata om då tyvärr många och då främst många unga människor lider av ångest och depression. Om jag skriver om mina erfarenheter kanske det hjälper någon därute vilket är guld värt.
 
När jag växte upp kände jag mig alltid annorlunda då jag ofta misstolkade vad folk sa och var väldigt känslig. Jag behövde lite extra tid på mig att förstå vissa saker och ofta hängde jag inte med i konversationer. Jag sågs som väldigt blyg och tyst då jag ofta hellre obsrverade istället för att vara i centrum av uppmärksamhet.  
 
Ju äldre jag blev desto större skillnad blev det mellan mig och andra människor. Det kändes som att jag alltid låg ett steg efter. Jag blev mobbad-utfryst för att jag sågs som tyst, tråkig och konstig. "Den där tysta hästnörden". Jag förstod inte varför ingen gillade mig- jag är en god människa som är väldigt omtänksam och aldrig säger något ont om någon men trots det dög jag inte. Jag var bara konstig för att jag ville inte gå på fest, ville inte sminka mig och ha den mest moderna modestilen med de dyraste märkena o.s.v. Om jag var mig själv dög jag inte, om jag försökte att vara som de andra dög jag inte heller. Vad jag än gjorde blev det fel. 
 
Långt senare fick jag svar på vaför jag känt mig annorlunda och det var när jag var runt 18 år och gick andra året på gymnasiet och fick diagnoserna Aspergers syndrom och social fobi. Aspbergers syndrom är en form utav autism och innebär att man ofta har problem i sociala interaktioner att tolka vad andra menar, svårt att läsa mellan raderna och liknande. Min aspberger har jag fötts med och kommer att vara en del av mig hela livet. Social fobin har uppkommit i samband med mobbningen. Det förstörde mitt självförtroende och självkänsla att jag blev rädd för att säga och göra något som skulle uppfattas som konstigt. Jag har väldigt svårt för att lita på folk då jag har blivit "kompis dumpad" så många gånger och har svårt för att öppna upp mig och lära känna folk på djupet. Vilket är trist då jag ändå är social och vill tro det bästa om folk men det är svårt när man har blivit bränd tidigare. 
 
Barn är bara barn brukar man säga. Men det är fortfarande aldrig okej att barn mobbar andra barn. Mer behövs göras i skolorna för att skydda barnen. Man måste börja tidigt att lära dem hur man behandlar andra. Om man ser något otrevligt hända får man säga till eller säga till någon annan om vad som hände så att hjälp kan ges. Att se någon bli mobbad och inte göra något åt det är precis lika illa som att mobba själv. Det värsta för mig var att jag var själv så många år i skolan men ingen brydde sig tillräckligt mycket för att fråga hur jag mådde eller varför jag jämt var ensam utan några vänner. Folk blundade och tittade bort. Det sårar lika mycket som hårda ord.
 
De små sakerna kan göra stor skillnad. Att säga hej till någon i korridoren, fråga hur någons helg har varit och liknande. De små, små sakerna man kan göra för att visa att man ser någon och bryr sig kan rädda liv. Ett litet hej kan göra enorm skillnad mellan en usel dag och en bra dag. Ta hand om varandra och sprid kärlek och värme. Världen behöver inte mer mobbning och hat. 
 
Det finns alltid hjälp att få. Ibland kan den vara svår att hitta men den finns alltid där. Finns alltid någon som bryr sig. Om du mår dåligt ta kontakt med en familjemedlem, en vän, skolkuratorn, skolsköterskan, en lärare, BRIS, läkare eller en hjälplinje.
 
Här finns information till olika hjälpinjer man kan ringa in till om man mår dåligt och behöver hjälp.
https://dininsida.se/sjalvhjalp/hjalplinjer-jourtelefoner-akutsamtal/ 
 
Det svåraste med psykisk ohälsa är att det inte alltid syns på utsidan. Man kan verka vara en glad, social människa men egentligen är väldigt deprimerad. Man kan vara rik med ett vackert hus och en perfekt familj men fortfarande vara helt miserabel. Döm inte folk efter utseende och livsstil. Var trevlig mot de du möter och visa respekt, omtanke och medkänsla. Hjälp varandra och lyssna om någon behöver prata. Att känna att någon lyssnar hjälper mycket. Det får en att känna att man finns. 
 
Det tar tid att ta sig ur en depression och att jobba på sitt självförtroende och självkänsla. För mig har det tagit flera år och jag har fortfarande en bit kvar. Det är bara att kämpa <3
 
En annan viktig punkt är hur folk beter sig på internet. Nätmobbning är väldigt allvarligt. Att folk känner att de kan skriva vad som helst bakom skärmarna utan konsekvenser är riktigt farligt. Man måste alltid, alltid tänka efter innan man skriver något om det är något man kan stå för. Det kommer sedan alltid att finnas kvar på internet. Det kan förstöra så mycket inte bara för den som får näthatet men även för den som skriver då det kan vara olagligt samt kan förstöra din framtida karriär om din potentiella arbetsgivare ser vad du skrivit innan och får en negativ bild av dig. Att skriva något negativt och elakt till någon annan över nätet är aldrig okej. Att hänga ut folk är aldrig okej heller. Jag har sätt så många exempel på folk som fått näthat som sedan hänger ut näthataren och i sin tur uppmanar till hat mot den personen... Vilket inte leder någonvart! Då blir man själv en näthatare! Om man uppmanar till det. Finns ingen logik bakom där. Alla har alltid ansvar över sina egna handlingar. Alla handlingar leder till konsekvenser. 
 
Ett exempel jag ofta tar upp är hatet mot Starstable teamet. De får tyvärr väldigt många negativa och hemska kommentarer. Kommentarer som "denna uppdatering suger", "de gör adrig något som vi spelare önskar oss" , "de är bara ute efter pengar". Vilket inte alls stämmer. Det kanske tar tid innan just din uppdatering som just du önskar dig men de tar in alla förslag och jobbar på det. Vissa grejer tar längre tid än andra att klura ut helt enkelt. Många, många, många önskningar från oss spelare har redan uppfyllts som tex sadelgjordar, att kunna köpa fler hästar än en, uppdaterade hemstall, leda häst funktionen, billigare hästtransporter, mer kamera alternativ, att kunna rida barbacka och utan träns, alla hästraser som nu finns och alla som kommer att läggas till, emoticons, alla appar, fler områden, uppdaterad grafik osv. 
 
En intressant punkt som Esmeralda Silverforce tog upp nyligen var att det känns som att många som har vuxit ur spelet är väldigt aktiva tyvärr med att vara riktigt negativa i communityt med att spy ut elaka saker. Hon poängterade också ut att målgruppen de skapar spelet efter är barn. Att man själv då tröttnar och växer ur spelet är ens eget problem, förstör inte för andra på grund av det. Om du inte gillar spelet längre, sluta spela.Finns absolut ingen anledning att stanna kvar bara för att sprida negativitet och dålig stämning om du inte gillar det, gå till något annat du faktiskt tycker om och låt oss som gillar spelet vara ifred.
 
 
Vill poängtera än en gång att vi spelare har ingen aning om vad som händer bakom kulissserna i spelet. Vissa önskemål kan ta väldigt lång tid att planera. De brukar planera ett år i förväg och sedan får de göra ändringar allt eftersom ifall något händer och inte fungerar under vägen. De har jobbat väldigt hårt på att göra servrarna myckett stabilare, översätta till många olika språk, göra början av spelet mycet mer intressant och lättare för nya spelare, uppdatera grafiken till modern standard och liknande. Mycket hårt arbete ligger bakom. Saker tar tid. Jag älskar spelet och är villig att vänta på det jag vill ha. Jag älskar Starstable, det är mitt absoluta favoritspel <3
 
Får ta och runda av här då detta blev en låång text. Tackar så hjärtligt för att ni läser! <3
Ha det bra och ta hand om varandra! Kram <3
 
 
 
 
 

Fredag <3

Äntligen fredag! <3 Urgh, haft en tuff vecka så jag ser verkligen fram emot att få koppla av i helgen. Har inte dirkt några planer än, kanske ska övningsköra men annars inget planerat. Rätt skönt det med at kunna göra vad man känner för ;)
 
Ska ni göra något kul i helgen? :)
 
 
Idag testade jag morgan tävlingen som Guillermo Gudera från HorsesofJorvik föreningen höll i, i ridhuset. Det var en mysig western polebending tävling med en hel del snäva svängar. Jag och Sunrocket som inte ridit mycket western ihop då han är en engelskt skolad häst, var inte de smidigaste eller snabbaste på banan men vi hade riktigt roligt vilket är det som räknas ;))
 
Var kul att de använde ridhuset för denna tävling då det annars brukar vara tomt där. Man föredrar att ha den delen tom då det är en sådan bra plats för träning och ridlektion events. Men om det någon vacker dag kommer dresyrtävlingar till spelet så skulle det vara häftigt att ha dem där :D
 
Var lite orolig att Sune inte skulle få vara med i racet då han är utav en äldre modell så jag blev lättad när jag insåg att det gick för honom också. Känns som att det är ovanligt med de äldra morganerna nuförtiden. Känns som att jag är den enda utan modern morganhäst xD...
 
 
Fina, gamla, Sune och jag susar fram i ridhuset. 
 
 
 
Hoppas ni alla får en trevlig fredag och en härlig helg! <3